Funderat på lite allt möjligt..

Alla har vi olika mönster på hur vi hanterar saker och ting.. Men vi vet att inga av dom är lika varandra.. Men vi gör dom ändå för att klara av livet, rättare sakt vårat självförsvar för att kunna klara oss själv..

Fast vi själva inte märker de så betyder de att ingen annan gör del heller andras ögon ser mer en en själv.. Då är de tur att de finns människor i ens liv som säger de till en va man gör för fel eller på vilka sätt man hanterar saker på.. Man kunde kanske kunde ha gjort så här istället.. så hade du kanske inte hade gjort som du gjort eller tänkt som du tänkte..

Alla behöver vi få höra de från någon annan innan vi innser de själva, de är ju sjukt att man aldrig innser saker själv? Eller så gör vi de men tar inte åt oss lika mycket som om någon utifrån säger de..

Man kan beskriva Äkta Kärlek på många sätt

Äkta Kärlek är som en regnbåge så vacker och underbar och så sällsynt, man vill aldrig fara därifrån.. Dess vackra färger som vissa aldrig förlorar, dom fortsätter bara lysa starkare.. Men för andra bleknar och försvinner helt eller försvinner men djupt under finns färgerna kvar om du tittar riktigt noga bakom alla dom molnen.. För vissa tar aldrig regnbågen slut den fortsätter bara på andra sidan hand i hand.. För vissa så hinner man gå på den, gå långt tillsammans men helt plötsligt tog den bara slut..eller delades av att vissa färger slocknade, men man känner att dom är kvar i vinden när man står vid graven.. Sen finns de vissa som aldrig har ståt på regnbågen, och kanske aldrig kommer stå heller..