Spelar ingen roll hur stor vägg du bygger upp och sätter alla dina problem bakom eller sätter allt i en ryggsäck och stänger igen den..

Du kommer alltid ha med allt på dina axlar, spelar inge roll hur många gånger du ljuger för dej själv problemen finns ändå där..

Men vi människor är ju så, när vi mår riktigt dåligt så ljuger vi gärna ihop något för att sanningen är för hård att tackla själv.. Men i slutet innser vi ändå att de gjorde inte saken bättre.. Den jobbiga känslan finns ännu kvar..

Allt vi tycker är tungt, som får oss att släppa en tår, som får oss att må dåligt, som får oss att känna en saknad/tomhet,som får oss att känna sig förvirrad, som får oss att känna sig irriterad men ändå med gråten i halsen.. Allt sånt sätter vi i vår rygsäck eller bakom väggen vi byggt upp..

Varför klara man inte alltid av sanningen?

När vi tjatar om att få höra sanningen varje dag?

Men de är skillnad på oss människor, endel uttrycker sig och säger va dom tycker medans endel är helt tyst.. En sak har vi gemensamt innerst inne vill vi alla höra sanningen hur hård den en är..

Älska Glömma och Förlåta

Det är livets stora gåta,

Den som Älskat kan ej Glömma,

Den som Glömt ej Älskat har,

Den som Älskade och Glömde,

Visste ej vad Kärlek var

Alla stör vi oss på något hos alla vi känner. Men alla är vi olika på våra sätt.. Vissa får aldrig veta varför dom blir behandlade som dom blir på grund av de dom andra  stör sig på..

Fick höra många visa ord från en som stor mej nära..

Lika bra att säga precis de du tycker och känner för annars kommer människa aldrig förstå.. De behöver bara räck med få ord och sen är de bra..bättre en inga alls..

För om man inte säger de så går vi oftast och funderar på de inom oss men gör aldrig något åt de..

Direkt de är något va de en är litet, stort, löjligt ja vad som helst så lika bra att säga de direkt..

Man lever en gång varför då mista chansen att kunna förlora allt på grund av de här?

Jo vissa saker känns som att de går inte att säg, beror ju på va man är i för situation, men som sakt de är aldrig fel egentligen att va ärlig och säga som de är.. då får man ju bara ta konsekvenserna sen om de ens blir några..

Ibland kan man behöva höra andras tankar för att man ska förstå bättre..

Bättre att höra andras tankar så fort som möjligt en aldrig

Vi tänker sällan på vad vi har

Men alltid på vad vi saknar

Något som har dött kan tydligen börja leva igen.. Fick bevis på de i morse.

En blomma ja hade med mej när ja kom hit var helt död fanns inget liv alls tog inte alls åt sig vatten de var helt slut med den.. Tänkte den där får ja slänga sen men de är ett senare problem men gav den vatten och för någon dag sen så ser ja att den fått 2 nya knoppar och imorse hade en av dom slagit ut..

Så något som har helt dött kan börja leva igen och börja blomma ut på nytt..

En dag i taget det räcker

vänd dig inte om

och sörj det förflutna

bekymra dig inte

för framtiden

för den har ännu

 inte kommit

lev i nuet och gör

de så underbart

att de blir värt att minnas

Har alltid undrat varför man kan känna ett så stort tom rum av vissa människor?

Kan bero på att dom till hör en del av dit hjärta därför tänker du på dom/den ibland, ringer heldre dom/den och berättar saker och ting..

Medans tiden går så hinner du möta många nya människor endel som stannar och endel du vänder ryggen till.. Under denna tid hinner du dela många skratt, drinkar, historier, svek och även tårar med dessa människor och även själv.. 

Detta tom rum vi har inom oss försöker vi fylla med allt detta.. men vi innser aldrig att i slut ändan är de tomt inom oss ändå..

Alla har vi någon eller några som står en otroligt nära som ingen skulle kunna ersätta doms/dens plats.. En människa man skulle kunna göra vad som helst för och veta att hon/han skulle göra lika dant för dej.. När en såndan försvinner ur dit liv så blir de ett stort tom rum. Men när du gör vissa saker ni brukar göra så känner du av denna människa som ett spöke/skepnad.. fast dom ännu lever.. Du kommer alltid påminnas på ett eller annat sätt..

Tror de spelar ingen roll hur bra vi har de så finns de kvar inom oss dom/den som tog en bit av dej och lämnade de tomrum du känner inom dej idag de kommer alltid vara där..

Man lever en gång varför inte hålla hårt i de man blir lycklig av då, för en dag kan du ändå stå där själv framför en gravsten och ha tårarna efter din kind och fråga Varför?

Att vara stark är att se livet som de är acceptera dess kraft

att ta del av den

att falla till botten

slå sig hårt

och komma upp igen

Att vara stark

är att våga hoppas

när ens tro är som svagast

Tänk att man alltid står kvar med massa frågor,tankar och funderingar..

Som man vet innerst inne att man aldrig kommer få svar på, varför lägga ner denna energin då?

Tänk att de spelar ingen roll hur roligt du har, hur långt bort du åker, hur många du är med.. För va du en gör så kommer de du stängde dörren för, att öppnas igen för allt du vill fly i från, allt du mår dåligt över och funderar över kommer alltid komma  tillbaka hela tiden och på minna dej..

Dit förflutna kommer alltid hinna ifatt dej även

om du inte vill de..