Har lite funderingar som gått igenom mitt huvud några gånger..

Vi människor varför tar vi åt oss av andras tycke/tänke eller hur dom gör saker och ting?

Varför finns de vissa människor som tar åt sig mer en andra och endel knappt inget alls?

Hmm.. Vissa saker berör ens hjärta men vissa inte alls.. Saker vi förnekar själv inom oss kan berör ens hjärta.. för att se sanningen som vi gömt bakom oss den tar vi åt oss av även om vi inte vill..

När människor ljuger eller snackar skit, va har dom att leva på?

Dom som Ljuger dom gömmer sig bara bakom deras egen sanning, för de är något dom vill glömma för alltid, men de går inte spelar ingen roll hur många vägar du bygger upp bakom dej.. kanske inte alla men dom som känner dej ser igenom dom rätt fort.. för alla andra tar de lite mer tid men dom ser igenom de också till slut.. Och på den tiden hinner du ljuga om en hel del, men i slutet står du ändå själv...

Människor som Snackar skit om andra har inget annat att leva på.. deras värld kretsar bara runt att få veta något nytt att förstöra och sprida ut och säga att de är värre en vad de är.. Hur kan man tycka detta är kul? Kul? hmm.. nja hur kan man tycka de.. Tror de är mer som ett beroende..  för dessa människor måste ju ha ett väldigt ointressant liv som måste hela tiden kretsa runt andras.. Eller ja vet inte bara de ja funderat på..

Visst alla människor snackar med de finns många sätt att snacka.. Sen är de skillnad också om man är en Falsk människa och spelar en roll hela tiden.. Eller en Ärlig människa som säger va de tycker och tänker och gömmer sig inte bakom någon väg.. Som sakt vissa människor klara inte av männsikor som är Ärliga för då kommer sanning ut flera gånger om..

Spelar ingen roll va du gör

Spelar ingen roll vem du är med

Spelar ingen roll hur mycket du gör för att glömma

Spelar ingen roll hur mycket du dricker

Spelar ingen roll hur långt bort du åker

Spelar ingen roll hur långt de går

De går Aldrig att fylla ett tom rum i ens hjärta.. de kommer alltid finnas där fast de kommer nya.. Dit minne glömmer ALDRIG, de finns alltid där va du en gör..

Men på grund av detta tom rum, blir vårt hjärta till is och vill aldrig smälta igen..

Varje gång detta händer blir vårt hjärta till is fast man önskar ibland att man kunde få brinna.. Spelar ingen roll va alla andra säger de är bara en sak du vill höra egentligen.. men varför sitta och vänta på något du vet att du aldrig kommer få höra?

Varför kan man inte bara va ärlig och säga som de är, man lever bara en gång varför missa den chansen då.. du ångrar dej ju bara i slut ändan att du aldrig sa nå.. för en dag är de försent och då hann du aldrig säga de som tryckte på dej då..