Förstår mig inte på folk idag??

Varför ska man skynda sig göra en massa inom en viss tid?

Djur, Hus och BARN..m.m.

Man har ju hela livet på sig varför skynda sig??

Dom som blir föräldrar idag blir bara yngre och yngre nu för tiden, VARFÖR??

Man blir ju så bunden om man vill göra saker..

Finns ju så mycket man kan göra utan allt de där, man missar ju hur mycket som helst.

Resor, Äventyr, Bergsklättring m.m med andra ord LEVA LIVET.

Kan någon förklara för mig varför man ska skynda sig?? Tycker att alla idag är så himla unga och skyndar sig skaffa allt och sen är dom bundna och sen kommer de "ÅÅ va ja skulle vilja göra de och skulle vilja ha gjort de men de går inte nu"

Jag är ingen barn människa alls tycker inte alls om dom. Förstår mig inte på människor som tycker allt är så gulligull med barn.. Hur dom är söt i sina rosa prinsses klänningar.. ja hatar allt sånt, glitter och sånt på barn kläder ser inget gulligull med de??

Sen är dom fan överallt de är som en bakterie som sprider sig fortare och fortare.. Sen plus på att blir ja så grymt irriterad på dessa föräldrar som inte kan ta hand om sina barn som springer runt i affärer och förstör varor och slänger dom och föräldrarna säger bara - Nämen ojdå.. och går vidare och låter dom hålla på?? SKAFFA INTE NÅ DU INTE VILL HA ELLER INTE KAN UPPFOSTRA.

Finns ju dom som skaffar barn för att rädda sitt så kallade förhållande de fattar ja inte heller om de redan är DÅLIGT/SKIT rättare sakt då är de inget att rädda, blir väl en lite lycka för några månader men sen kommer nya problem och ännu mer skit rättare sakt de blir värre och sen går ni var sin väg och då har ni ett barn som ska hålla på  fara fram och tillbaka mellan er??

Sen finns de dom föräldrarna som super,knarkar eller misshandlar och förstör på det sättet också deras barn varför vill man att ett barn ska behöva uppleva något sådant?? Och om dom får uppleva de hemma med sina föräldrar så blir dom förflyttade till fosterfamilj är de bättre?? Hur tänkte man där när man ville ha barn från början, hmm.. nä vänta de kanske inte var planerat.. men vilken överasking..  Sen kommer den frågan, har NI tänkte över de här nu, -jodå vi ska ha barn.. visst de finns dom människorna som har en underbar familj, som barnen är väluppfostrade och har de bra men sen finns de även dom som har de skit och de va ändå noga tänkt över fast de inte va planerat..

Om man nu skaffar sig barn så ska man väl va delaktig till allt som händer under deras uppväxt tillexempel om man tar dom till en lekpark, leoslekland m.m så ska man väl va med och ha lika roligt med dom eller?? Ska man sitta och titta och inte alls va bryd, lämna dem i en leklåda och vänta att de är klart så man kan gå och ägna sig åt nå annat man inte vill göra med dom?? Är de rätt.. hmm.. nä inte enligt mig. Nu kommer alla dom här "men ja kan inte för ja har ont där eller där".. tycker ändå man kan visa att man är delaktig i sitt barns liv och uppväxt om man nu har skaffat ett eller tio.

Som sakt förstår mig inte på människor som skyndar sig med specielt BARN vissa människor ska bara inte ha barn så är de bara.

De är samma med djur man ska inte skaffa sig ett eller flera om man inte har tid eller bara vill ha ett för syn skull.. Och även här inte för att man vill rädda ett förhållande som sakt kommer NYA PROBLEM.

Sen finns de även dom missfoster som skaffar barn och djur och låter sin irritation gå ut över dom så dom blir misshandlade eller sexuellt utnyttjade?? va är de för fel på dom människorna??

Känns som att ja aldrig kommer bli en barn människa, när vet man om man är redo??

Blir bara äcklad av att tänka på de..