Spelar ingen roll hur stor vägg du bygger upp och sätter alla dina problem bakom eller sätter allt i en ryggsäck och stänger igen den..

Du kommer alltid ha med allt på dina axlar, spelar inge roll hur många gånger du ljuger för dej själv problemen finns ändå där..

Men vi människor är ju så, när vi mår riktigt dåligt så ljuger vi gärna ihop något för att sanningen är för hård att tackla själv.. Men i slutet innser vi ändå att de gjorde inte saken bättre.. Den jobbiga känslan finns ännu kvar..

Allt vi tycker är tungt, som får oss att släppa en tår, som får oss att må dåligt, som får oss att känna en saknad/tomhet,som får oss att känna sig förvirrad, som får oss att känna sig irriterad men ändå med gråten i halsen.. Allt sånt sätter vi i vår rygsäck eller bakom väggen vi byggt upp..

Varför klara man inte alltid av sanningen?

När vi tjatar om att få höra sanningen varje dag?

Men de är skillnad på oss människor, endel uttrycker sig och säger va dom tycker medans endel är helt tyst.. En sak har vi gemensamt innerst inne vill vi alla höra sanningen hur hård den en är..

Älska Glömma och Förlåta

Det är livets stora gåta,

Den som Älskat kan ej Glömma,

Den som Glömt ej Älskat har,

Den som Älskade och Glömde,

Visste ej vad Kärlek var