Har alltid undrat varför man kan känna ett så stort tom rum av vissa människor?

Kan bero på att dom till hör en del av dit hjärta därför tänker du på dom/den ibland, ringer heldre dom/den och berättar saker och ting..

Medans tiden går så hinner du möta många nya människor endel som stannar och endel du vänder ryggen till.. Under denna tid hinner du dela många skratt, drinkar, historier, svek och även tårar med dessa människor och även själv.. 

Detta tom rum vi har inom oss försöker vi fylla med allt detta.. men vi innser aldrig att i slut ändan är de tomt inom oss ändå..

Alla har vi någon eller några som står en otroligt nära som ingen skulle kunna ersätta doms/dens plats.. En människa man skulle kunna göra vad som helst för och veta att hon/han skulle göra lika dant för dej.. När en såndan försvinner ur dit liv så blir de ett stort tom rum. Men när du gör vissa saker ni brukar göra så känner du av denna människa som ett spöke/skepnad.. fast dom ännu lever.. Du kommer alltid påminnas på ett eller annat sätt..

Tror de spelar ingen roll hur bra vi har de så finns de kvar inom oss dom/den som tog en bit av dej och lämnade de tomrum du känner inom dej idag de kommer alltid vara där..

Man lever en gång varför inte hålla hårt i de man blir lycklig av då, för en dag kan du ändå stå där själv framför en gravsten och ha tårarna efter din kind och fråga Varför?

Att vara stark är att se livet som de är acceptera dess kraft

att ta del av den

att falla till botten

slå sig hårt

och komma upp igen

Att vara stark

är att våga hoppas

när ens tro är som svagast