Många tankar som far upp och ner.. Vad har man sovit i natt? hmm.. 30 min av allt.. funderar på ett och annat.. Många människor in blandade.. och allt är bara komplicerat.. Nu tänker ni säkert men Varför fundera då?.. Ja de kan man ju fråga sig själv.. Varför? funderar man om man ändå aldrig kommer fram till något vettigt eller man är inte helt säker på om de är vettigt...

Ska man verkligen ge folk en andra chans i livet? En sida av mej säger NEJ ALDRIG för de blir inte bättre då vet dom att dom kan hålla på hur dom vill man ger dom ändå en till chans.. Men annan sida av mej säger Du lever bara en gång så Varför Inte? Alla gör vi misstag här i världen.. Livet är en lång motorväg som tar slut till slut.. och ibland kommer man fram till ett vägskäll där man ska välja om man ska svänga till höger eller till vänster.. Och ibland väljer vi fel och inser de försent men del vänder direkt för att dom vet att dom kört fel..

Vissa stunder i livet vill man bara köra så fort de bara går för att man tycker inte alls om den delen, och ibland önskar man att allt bara stannade och aldrig fortsatte..

Men om man kommer till den punkten att man alltid har 100 olika vägar man måste välja bland och man oftast valt fel hur gör man då? Hur kommer man någon sin veta va som är rätt.. Och ibland inser man de direkt och vänder men då finns inte den andra vägen kvar som man tänkt välja..

Men vissa har så jävla tur eller va man ska säga.. Endel människor har så jävla tur att dom har alltid någon där som lagar vägen om den gått sönder.. och bygger upp nya broar åt en så man kommer på egna ben igen.. och sen skiter dom i en i slutet .. Nä vissa människor har alltid en extra väg som dom kan fara på om dom ångrar sig.. Och att dom tar de förgivet,  de är det som stör mej..

Alla har vi någon gång kört på en underbar väg som vi aldrig vill ska ta slut.. men ibland gör den det och ibland bara för fort.. Men vi minns dom stunderna när vi trodde tiden stod stil men de gick lika fort som vanligt..När den underbara vägen tog slut så börja ens egen väg gå sönder och man måste börja laga den..  I såna stunderna,  om man får en till chans att åka på den igen väljer man de då eller väljer man en annan för att ens egen går sönder annars igen..

Har hört de några gånger förut, Att Bromsa Är Första Tecknet På Rädsla.. och visst de är sant, för att man är rädd att se va som komma skall.. Vissa saker pallar man bara inte att ta.. och för vissa tar vägen slut fast dom inte vill.. Vem vet om de kan va bra på andra sidan vägens slut? Och ibland är vi såna som gör en inbromsning som vi ångrar och då kan de vara de sista vi gör i livet..

R.I.P Ida Cecilie Strömmesen 

Vi glömmer dej aldrig, Stor saknad av många