Go kväll

Trodde inte man skulle få uppleva de någon gång, att när man har längtat efter någon i bara några få dagar, när man väl bara träffas några minuter så börjar man gråta när man håller om varandra, mest av lycka.. men även lite räddsla att de inte kommer bli nå mer en så här.. Varför är man rädd att öppna sig för att hitta kärleken på nytt? Bruka vara för att man blivit krossad några gånger, för de behöver de inte betyda att de alltid kommer vara så, ibland måste man bara våga ta chanser i livet och se vart man kommer... Om man Aldrig chansade vart skulle man vara då?

Så frågan är ju:

" Står du heldre ensam och Inte vågar ta steget,

eller med någon i dens famn och Har vågat ta steget?