Fy fan vilken Underbar helg.. ett bra slut på ett sportlov..

Var ju i lule i torsdag och bara umgicks..Fredagen hände de inte så mycket bara tog de lungt och hade de trevligt

Lördagen drog vi till Norge for väl vid 7 tiden från lule.. Så himla vackert där är ojoj.. Så vi for till Narvik först och sen till Lofoten :) En resa man inte glömmer så där. Sen blev de att ja stanna kvar i Gällivare, vi var väl där vid halv 12, 12 något vi var båda jävligt trötta efter en sån lång färd fast ja hade åkt längre ;)

Söndag var de också upp tidigt och dra till stugan och sitta på isen och pimpla. pimplade för fösta gången och fick fisk och allt, Me like <3

Så den här helgen kan man bara samman fatta har varit helt underbar<3

Ja vet inte riktigt va ja har fått.. de är fan heller nå förkyldning? De är nå annat.. Hostar som fan hela tiden.. och sen är ja som täppt i näsan men inget annat de hjälper inte med näspray eller nå sånt =/ och sen irriterar de i halsen hela tiden lite less ja är har som inte tid med sånt här skit.. Började i lördags så börja ja hosta och sen blev hostan bara värre och den börja göra ondare och ondare.. Sen så tappar man rösten till och från =/

Sitter och väntar på ett samtal från polisen, över en grej som hänt för länge sedan typiskt norrbotten att hålla kvar i små saker.. Men men snacka med en polare igår också han sa att de kan bli något stort av de här.. Fattar som inte varför dom måste göra de så stort? Jaja får se när dom ringer, väntar och väntar....

Sen ska ja fyll i hälsodeklarationen till pliktverket idag så de är snart ja ska dra dit.. Blir den 7 April kl 08:00 ska ja vara där. Känns ju skit kul när ja mår så här nu men hoppas att hostan och de farit bort tills dess.

Sen känns så mycket upp och ner just nu, men försöker hålla mej lugn för de och tänka positivt och ta 1 timme i taget..

Nu var de ett tag sen man skrev av sig.. Men de har varit mycket fast de är svårt att beskriva.. För de har som inte var mycket fyskiskt de har mer varit mer psykiskt.. Har knappt gjort något.. Mest funderat, fått höra många ner tryckande saker, Allt har som under en längre tid tryckt ner mej mer och mer..

Men helgen tog priset, då insåg ja verkligen de här är verkligen något ja ska ta tag i inte bara för min egen skull för många andras också.. De finns inte bara en människa som stört sig på de de är några men man brukar ju säga att man tar inte åt sig fören de är försent.. Och ja hoppas inte de är försent.. Ja hoppas att du står kvar och ser förbättringar och inte bara du även många andra också i min omgivning..

Nu har ja bestämmt mej, saker som trycker på en och verkligen tynger ner en sånt ska man inte bara gå och bära sådär och inte tro att de är små saker..

För ja är den som stor att saker som andra människor ser som stora saker.. de ser ja som små saker för ja tror alltid ja överreagerar och därför tar ja aldrig upp dom låter dom bara vara där och irriterar mej.. Har svårt att gå efter min magkänsla när min hjärna säger en annan sak som stoppar mej.. Men med vissa saker då lyssnar ja bara på magkänslan helt.. Varför gör man bara de ibland? Eller finns de dom som bara går på magkänslan.. Hur lär man sig att kontrollera de?

P.s Saknaden är Stor, fast den kommer i vågor

Tjena tjena många tankar men få ord.. vet inte alls va ja ska skriva idag igentligen.. har massa saker som tynger på mej som ja tänker på typ varje sekund men får bara inte ner de..

Har haft körlektion idag iallafall går jävligt framåt Me Like, sen så får ni ursäkta mej skrev om projekt arbetet att de va 2 veckor kvar.. hade fel då men nu är de 3 veckor kvar så har press de har man.. Men har verkligen skrviti en hel del i de  idag så ser ljust ut..

Sen är de mörkt med allt annat.. Stor Saknad efter mycket.. men mest efter två saker.. Men som ja absolut inte kan göra nå åt, som redan försent.. Den andra kan ja kanske göra nå åt bara den personen låter mej gör något.. Men samtidigt så förstår ja varför de är så här.. Men samtidigt ändå inte.. Blir bara så förvirrad..

Sen blev ja förvånad av mej själv här för någon dag sen att ja vekligen Tackade Nej.. blev rätt förvånad men stolt på ett sätt.. Man går vidare eftersom de trodde ja aldrig..

Går man verkligen vidare på riktigt någon gång,

eller känns de bara så?

Nu är du borta för alltid.. Kommer aldrig mer få se dej springa här ute eller hålla koll så du inte tar nå mat någon stans..

Dagen börja med att fick en tid klockan 2 hos veterinäran, kom dit och dom gav dej sövningsmedel och du så envis som du är så ville du inte alls lägga dej ner fast dina ben bara vinglade fram och tillbaka.. du bara streta imot när man försökt få ner dej.. för vi va ju rädd att du skulle bara ramla ihop och slå dej.. men till slut efter 20 min så ramla du ihop i mitt famn och sen kom dom in och skulle sätt kanyl på dej men du kände kanylen du bara skrek.. så du fick mer sövningsmedel och sen tog dom den minsta kanylen på dej du kände även den men dom fick in den i ett blodkäll så då kunde de  ge dej en överdos.. Just i den stunden så kysser ja din panna och säger Hej då cina.. Fast ja vill innerst inne bara skrika rakt ut NEJ NI FÅR INTE GÖR SÅ HÄR.. ville så ha dej kvar tog bara några sekunder så var du borta och hade slutat andas och hjärtat slutat slå.. Och dom dödsförklarade dej..

 Sen fick vi en stund med dej.. Man började känna på dej hur fort du blev Kall och sen gick morsan och madde.. Kan inte fatta att dom bara kunde gå.. Men förstod samtidigt att dom hade sakt hej då och tog till sig mod och gick.. men ja klarade inte av de, ville inte alls släppa dej vill bara ta dej i mina armar och bära med dej till bilen.. Satt själv med dej en stund och vill försöka göra något så du skulle börja andas men viste innerst inne att de inte var någon ide.. Drog ner dina ögon och kysste dej på pannan och sa Hej då en engång och steg upp och öppna dörren och vände mej om för att se på dej en sista gång..

Nu får ja aldrig mer se dej, har den bilden ännu kvar inom mej när ja ser på dej innan ja stänger dörren.. De va så grymt tungt att lämna dej där..Fattar inte att ja bara kunde göra de.. Men innerst inne vet ja att ja inte kunde ta med dej ändå...

Du var inte vilken Hund som helst du var som en människa, du gjorde allt du satt på stolar, stal mat tex. chips,godis, en hel polly påse åt du upp en gång, hel ostbågs påse m.m De går bara inte att beskriva du åt tvålar, disktrasor, badskum, drack ur toan, slickade plåtar till spisen.. hoppade upp och åt från slasken m.m De går inte att beskriva med ord hur jävla speciell och underbar du var, dom som träffade dej och fick se hur du var dom förstår mej när ja skriver de här.. Du fanns alltid där för en när man var ledsen eller nedstämd eller bara ville ha sällskap.. Du kommer ha en STOR SAKNAD hos många..

Du blev 11 år, 11 underbara år<3

Kommer aldrig glömma dej du finns i mitt hjärta,

hoppas att du har de bra där du är nu <3

Född 1999 September, Död 2010 Mars

Igår dagen blev inte som ja hade tänkt mej..  Som vanligt.. blev rätt besviken

Sen i dag vakna ja upp med att Cina våran äldsta hund (11 år) är inne och ligger i sin bädd.. Och ja vet att hon har varit dålig till och från.. men fick en känsla av att de verkar inte positivt alls.. Sen börjar morsan säga att hon orkar knappt gå, de är som att hon har fått en blödning eller något för ena sidan kan hon inte alls röra.. Och som de ser ut nu så måste vi nog ta bort hon.. morsan skulle ringa imorgon till vetrinären och höra om en tid redan i morgon.. Men nu när dagen har gått lite så börjar hon kunna gå lite bättre,  för imorse fick farsan lyfta ut henne när hon skulle gå ut och pissa..

Vill verkligen inte att hon ska försvinna hon har funnits där sen ja var 7 år, Nu är ja som i chock tillstånd vet inte alls hur ja ska reagera..

Tänk att djur kan beröra en så mycket när dom har funnits där med en i 11 år eller mer.. Igentligen varför skaffar man hund man vet ju att dom inte kommer leva lika länge som en själv.. Och de är så grymt jobbigt sen när den dagen kommer när man ska säga Hej då och sen står dom inte med en där som förut..

Ja va ska man säga.. Den här dagen har inte varit den bästa.. Ryggen är lika dålig, sen så har man väl sovit så där halv dåligt.. somna först där vid 3 tiden, långa samtal om kvällarna med många tårar och glädje iblandat..

Ja förstår mej inte alls på folk ibland hur dom tänker, och ni har säkert känt på de här.. Att de känns som att man kan läsa av personer jävligt bra men de är bara av sin egen uppfattning man får av personer.. Men många gånger kan man ha HELT FEL, visst är de så.. Men konstigt nog blir man ändå chockad

Min dag har sätt ut så här: Vakna väl upp så där någon gång vid 11 halv 12 skönt som fan att få sova ett tag för en gångs skull.. Men tog mej knappt upp ur sängen av rygg jäveln =/ Efter ja hade varit vaken ett tag så tänkte ja de ska fan va värt att va hemma så bestämde mej att ja skulle hinna med vissa saker under dagen.. Har skrivit mitt Cv nu och skickat in de, plugga teori, övnings kört och sen även ringt om mitt projekt arbete om mer info så nu är de bara att vänta på svar på mailen :D Kände mej fan duktig fast ryggen har varit som den varit..

Men har märkt att när ja är så här upp och ner från dag till dag.. De tar fan på en psykiskt, de är mycket saker som ja lägger på sidan som ja kommer på sen när typ dagen är över att - Jo just de, de där och de skulle ja ju också göra idag.. Och då tänker ja mest på träningen måste fan ta tag i den nu innan ja ska mönstra. För nu har träningen verkligen varit på vilo för länge..

När ja känner så här så finns de få saker som får mej på bättre humör, så drar åt mej de som fan en av de är en video som ja lyssnat nu på hur länge som helst sen är de grymt rolig video också.

De här har inte varit någon höjdar dag.. hmm.. ja va ska man säga och vars ska man börja..?

Börja väl med att ja inte sovit något nästan.. har som inte drömmt något va ja minns =/ Men har legat och dragit mej fram och tillbaka och kollat i taket.. i några timmar och funderat på en massa sen hade ja planera att sovaså ja bara skulle ha 30 min innan ja skulle fara så typ till halv 12 minst.. Men så blev de inte Vakna upp med värsta verken i magen.. Fyfan har aldrig känt så där förut kändes som att någon hade stuckit in 1000 st knivar i mej kunde inte rör mej och ryggen kändes som 1000 till knivar.. så börja min dag med MASSOR AV VERKTABLETTER, men hjälpte de.. ÖÖöö NEJ, som tur minska de lite under dagen men var ännu kvar.. nu börjar de lugna ner sig, som tur är höll på att bli knäpp.. Sen har de varit massa mer idag ville ja verkligen inte höra nå kretik från någon jävel om mina saker ja berättar.. Så fick man bara skit och bara fattar du inte att de är så här och så där... Kände verkligen inte för de.. men orkade inte bry mej då låsades som inget..

Sen Verkar de som att andra människor tror att man kan fixa allt, men de kan man inte alltid.. Man får välja, de finns alltid 2 vägar för mej och då får ja bara välja en.. de är inte som ni andra som har MÅNGA allternativ tyvärr.. Jo ibland men de är inte ofta de finns 3 vägar om man har turen med sig..

Sen verkar de inte bara vara jag här i världen som har andra människor i mina tankar minst en gång om dagen, om samma person.. Fast ja inte tänker på de, de bara är där.. konstigt nog.. Men inte på samma sätt längre nu känns de mer som  tid från förut som är förbi och många fina minnen.. sen är de väl inget mer.. Men rätt roligt att de finns flera människor som tänker som ja, ME LIKE <3