Nu är du borta för alltid.. Kommer aldrig mer få se dej springa här ute eller hålla koll så du inte tar nå mat någon stans..

Dagen börja med att fick en tid klockan 2 hos veterinäran, kom dit och dom gav dej sövningsmedel och du så envis som du är så ville du inte alls lägga dej ner fast dina ben bara vinglade fram och tillbaka.. du bara streta imot när man försökt få ner dej.. för vi va ju rädd att du skulle bara ramla ihop och slå dej.. men till slut efter 20 min så ramla du ihop i mitt famn och sen kom dom in och skulle sätt kanyl på dej men du kände kanylen du bara skrek.. så du fick mer sövningsmedel och sen tog dom den minsta kanylen på dej du kände även den men dom fick in den i ett blodkäll så då kunde de  ge dej en överdos.. Just i den stunden så kysser ja din panna och säger Hej då cina.. Fast ja vill innerst inne bara skrika rakt ut NEJ NI FÅR INTE GÖR SÅ HÄR.. ville så ha dej kvar tog bara några sekunder så var du borta och hade slutat andas och hjärtat slutat slå.. Och dom dödsförklarade dej..

 Sen fick vi en stund med dej.. Man började känna på dej hur fort du blev Kall och sen gick morsan och madde.. Kan inte fatta att dom bara kunde gå.. Men förstod samtidigt att dom hade sakt hej då och tog till sig mod och gick.. men ja klarade inte av de, ville inte alls släppa dej vill bara ta dej i mina armar och bära med dej till bilen.. Satt själv med dej en stund och vill försöka göra något så du skulle börja andas men viste innerst inne att de inte var någon ide.. Drog ner dina ögon och kysste dej på pannan och sa Hej då en engång och steg upp och öppna dörren och vände mej om för att se på dej en sista gång..

Nu får ja aldrig mer se dej, har den bilden ännu kvar inom mej när ja ser på dej innan ja stänger dörren.. De va så grymt tungt att lämna dej där..Fattar inte att ja bara kunde göra de.. Men innerst inne vet ja att ja inte kunde ta med dej ändå...

Du var inte vilken Hund som helst du var som en människa, du gjorde allt du satt på stolar, stal mat tex. chips,godis, en hel polly påse åt du upp en gång, hel ostbågs påse m.m De går bara inte att beskriva du åt tvålar, disktrasor, badskum, drack ur toan, slickade plåtar till spisen.. hoppade upp och åt från slasken m.m De går inte att beskriva med ord hur jävla speciell och underbar du var, dom som träffade dej och fick se hur du var dom förstår mej när ja skriver de här.. Du fanns alltid där för en när man var ledsen eller nedstämd eller bara ville ha sällskap.. Du kommer ha en STOR SAKNAD hos många..

Du blev 11 år, 11 underbara år<3

Kommer aldrig glömma dej du finns i mitt hjärta,

hoppas att du har de bra där du är nu <3

Född 1999 September, Död 2010 Mars