Varför är vi människor så fundersam.. Vi tänker så mycket, på nackdelar, fördelar och mycket mer.. Varför är de så?

Livet är för kort för sånt igentligen.. Man lever bara en gång.. Varför inte då våga satsa på de som känns rätt?

Men samtidigt så vågar man inte satsa för sina funderingar och tankar på dom nackdelar som kan komma upp som man är rädd att möta igen.. Visst de är jobbigt och livet är kort och på den tiden vill man inte bli krossad hela tiden för desto mer man blir krossad desto mer vågar man inte ta nya steg..

Ingen säger att de är ett måste men bättre att känna att man försökte iallafall en att förlora något man inte gjorde något åt.. eller? Så känner då iallafall jag vet inte hur ni tänker men så är min åsikt..

Man kan ta ett exempel.. Om man vet hur de är att slå någon och bli slagen.. Då vet man även att om någon slår en så vill man ge igen iställer för att gå därifrån och känna fan varför gjorde ja inget.. Bättre att ha försökt de man kan istället för att ge upp allt på en gång.... eller?